«Vildanden» – En mörk pärla med små ljusglimtar

Ibland lönar det sig att se en film som du inte vet någonting om, att bara slå sig ned och se vad som händer, det är en härlig känsla. Träffar filmen just din nerv så blir förmodligen upplevelsen än mer påtaglig, till skillnad från om du redan läst otaliga recensioner eller granskat olika trailers. Det kan med andra ord vara lätt att glömma bort den kanske allra innersta charmen med att se film – du kan aldrig vara helt säker på vad som händer eller ska hända. Vildanden är en film som verkligen vänder upp och ned på livet hos karaktärerna. Till en början tror vi oss veta något om deras familjerelationer, men allt eftersom nystas gamla trådar upp och omständigheterna visar sig vara allt mer komplicerade och laddade än vi först trott. I detta moderna drama blir en klassisk norsk pjäs till något helt eget – en fröjd för ögat men knivskarp för hjärtat.

Det fina med den här filmen är att det känns som att alla karaktärer har ungefär lika stora roller, där allt kretsar kring relationerna till varandra, vilket hela tiden gör det intressant att följa dem och deras band till varandra. Filmen tar dock sin utgångspunkt i sonen Christian (Paul Schneider) som kommer tillbaka till sin utdöende hembygd för att närvara vid sin fars bröllop. Fadern Henry (Geoffrey Rush) är en förmögen man som haft en betydande roll för byn som ägare av en sågindustri, vilken försörjt invånarna med arbete genom alla år fram till nu. Modern i familjen är sedan länge borta och det vilar ett dystert moln över både far och son, som aldrig tycks lätta. Samtidigt återförenas Christian med sin barndomsvän, Oliver (Ewen Leslie), som snabbt välkomnar Christian in till sin varma familj. Här möter vi familjens dotter – Hedvig (Odessa Young), en intelligent och färgsprakande tjej som är familjens och farfar Walters (Sam Neill) ögonsten. Dagarna mot bröllopet går och vi får under tiden följa Hedvig och Christian allt mer. Det känns fort som att dessa två karaktärer är filmens avtryckare, som på något sätt kommer att skaka om tillvaron. Än om vi inte ser dem särskilt ofta tillsammans i bild, så är det kännbart att de är likasinnade på något plan, och kanske det är detta filmen behärskar allra bäst – att skapa subtila samband som ger utrymme för tolkning utan att bli övertydlig.

Filmen har dock ytterligare en central karaktär – en vild and. Hon skjuts ned från himlen, men tas om hand i farfar Walters egenbyggda skogsgård, där skadade eller övergivna djur får leva i fred. I början av filmen får vi andens perspektiv på tillvaron, en oerhört sorglig sådan. Denna stämning fortsätter även in i filmen och är ständigt närvarande i form av den kyliga relationen mellan far och son, de nedlagda fabrikerna, de stillsamma men dystra naturbilderna, och inte minst, de gömda hemligheterna inom relationerna som vi sakta men säkert får upp ögonen för. Filmen återkommer hela tiden till denna vingklippta and, som skildras parallellt med de andra karaktärerna under sin kamp för att kunna flyga igen. Fylld med empati för anden är det heller inte svårt att sympatisera med filmens karaktärer, som dessutom gestaltas enastående bra av filmens alla centrala skådespelare, vilket inte alltid är lika lätt att säga.

Gillar du dramafilm, symbolik och dolda hemligheter som sakta sipprar fram, så är det här en film för dig. Den träffade helt klart min nerv. Det är trots allt något fascinerande över den kraftfulla, laddade och vibrerande spänning som kan skapas med utgångspunkt i relationerna mellan olika personer och deras historia. Teaterregissören Simon Stone gör långfilmsdebut med denna välgjorda, stilrena och känslostarka film. Baserad på den norska pjäsen med samma titel, så känner möjligen publiken till vissa bitar av berättelsen, men filmen är garanterat något helt eget i sin dystra men samtidigt moderna, intensiva och realistiska skildring med små ljusglimtar av hopp och kärlek.

Så läs inte mer nu, se filmen och se vad som händer.

Vildanden (The Daughter) - Regissert av Simon Stone, skrevet av Henrik Ibsen og Simon Stone, med; Geoffrey Rush, Anna Torv, Sam Neill og Miranda Otto. Lengde: 1t. 36min. Nasjonalitet: Australia. Premiere: 02.12.2016 Aldersgrense: 12 år