I takt med årstidernas skiftningar får vi följa en grupp barn mellan 1-7 år genom loppet av ett års tid i det norska dagiset – Aurora barnehage. Man skulle kunna tro att en smått kaotisk film väntar, fylld med barn som kivas, skriker och blir ovänner för minsta lilla, men så blir det inte alls. Det blir en behaglig berättelse fylld av lek, humor, omsorg, men också små glimtar av allvar. Här blir vi en del av barnens verklighet där vi lär känna dem på deras enkla sätt – genom leken.
En av Norges mest etablerade filmskapare med flera fängslande dokumentärer i bagaget är tillbaka med en mer sorglös och lekfull dokumentär den här gången. Margreth Olin är känd för att våga använda sina filmer som politiska kommentarer och trycka på aktuella politiska teman. För några år sedan blev hon uppmärksammad för sin starka dokumentär De andre (2012) som är minst lika aktuell än idag. Den riktar fokus på de åtgärder som under 2009 utfördes inom den norska asylpolitiken, vilka bl.a. medför att ensamkommande barn kan tilldelas tillfälligt uppehållstillstånd och därigenom omedelbart skickas tillbaka till sitt hemland den dagen de fyller 18 år. I De andre möter vi således viktiga frågor kring vad som egentligen sker med oss människor när vi slutar att se den enskilda människan och istället stirrar oss blinda på siffror och paragrafer. I kontrast till De andre så är filmen Barndom en mer hoppfull och ljusare skildring, men det går att dra paralleller mellan de två.
Barndom ger en frisk och ärlig berättelse ur barnens perspektiv – dem det verkligen handlar om. Det är deras syn på tillvaron här och nu som vi får följa på nära håll. Under filmens gång väcker Olin tankar hos mig som handlar om vilken sorts grund vi väljer att ge människor som växer upp och sedan skapar egna värderingar och hållningar. Hur vi kan förbereda dem på bästa sätt för att de ska kunna ge sig ut i världen en dag och vara en del av gemenskapen och det kollektiva samarbetet som dagiset illustrerar så fint. I dokumentärens inledning förklarar Olin hur dagiset fokuserar på lek i samband med arbete. Här är alltså lek och arbete inte två olika saker, här är leken barnens arbete. Barnen får massor av egen tid, eget utrymme och kreativ frihet med pedagogernas beskyddande ögon. Med lite assistans från de vuxna så täljer de sina egna hästkäppar, styltor och syr teaterdockor. Det är hela tiden nära kontakt till naturen. På turen ut i skogen under sökandet efter passande grenar till hästkäppar så är det inte bara en arbetsinsats, men också en lekfull upptäcktsfärd fylld av fantasi och uppfinningsrikedom. Någon äter en myra som tycks smaka som citron, en annan balanserar sin käpp på huvudet och någon annan diskuterar vad en kyss egentligen är. Ja, ni hör, det är en salig blandning, och det är just detta som gör filmen så underhållande.
Det är med andra ord en sprudlande vardag att följa, fylld av lek, glädje, humor och nyfikenhet, där små som stora teman plötsligt dyker upp i barnens samtal med varandra och med de vuxna. Det är befriande att se, till skillnad från vuxenvärldens oändliga sociala koder och normer som så ofta kan begränsa och sätta stopp för den sorglöshet och frihet som präglar barndomen. Det som är fint med filmen är att den verkligen fokuserar på barnens röst. Kameran lämnar t.ex. sällan barnens ögonnivå i dialog med de högre vuxna, istället stannar den kvar hos barnen. Filmens blick förblir alltså alltid barnens och det ger både närhet och större förståelse för deras olika personligheter och förehavanden. Filmen är också en fröjd för ögat, med fina naturbilder fyllda av sommarens gröna lövverk, höstens regndroppar, luciatågens tidiga morgontimma och dagisets teaterstunder som hela tiden filmas på ett sätt som bär fram fantasins magi.
Detta är en lättsam och varm dokumentär som helt klart blev en trevlig start på min tisdagsmorgon. Kanske inte den mest spännande eller fängslande dokumentären jag sett, men minst lika viktig och fin på sitt sätt ändå. Detta är en film som jag kan tänka ger lika mycket glädje för både stora som små, så varför inte ta en familjetur till biografen i helgen? I så fall utlovas ett gott skratt, livsglädje och framtidstro.
Barndom - Regissert og skrevet av Margreth Olin. Lengde: 1 t 30 min. Land: Norge. Aldersgrense: Tillatt for alle. Premiere: 03.03. 2017
